Varför skräpar vi ner?

Att inte skräpa ner borde vara självklart, men varje vecka slänger svenskar miljontals med fimpar, förpackningar, papper och snuskuddar på marken. Studier visar att sociala normer, kunskapsbrist, otydlighet i vem som har ansvaret – individen eller samhället – samt ren och skär bekvämlighet påverkar våra nedskräpningsbeteenden.

Fimpen följt av snuskudden, plastföremålet och matförpackningen är de skräpföremål som leder ligan av vad som oftast hamnar på gator, torg och i naturen. Enligt Håll Sverige Rent:s första nationella mätning av skräp från juni 2020 slänger svenskar cirka 35 miljoner skräpföremål på marken under en vecka.

Det är 60 ton skräp, som både slängs medvetet, och skräp som vi av misstag tappar eller råkar blåsa bort. Hur nedskräpningen har utvecklats eller förändrats över tid är svårt att veta eftersom det inte har undersökts, men Johanna Ragnartz, vd för Håll Sverige Rent, menar att skräpet speglar hur vi lever i dagens samhälle.

Ingen skräpar ner och alla skräpar ner

Naturvårdsverkets studie ”Beteenden bakom nedskräpning” från 2018 visar att vi generellt inte har för avsikt att skräpa ner. Av respondenterna i studiens enkät svarade hela två tredjedelar att de aldrig skulle lämna plastskräp efter sig och att de vet att skräp är farligt för miljön. Runt hälften vet också att det är olagligt att skräpa ner, men gör det ändå. Sedan 2011 är möjligt att på plats bli bötfälld för nedskräpning, men det är ett straff som sällan blir verklighet.

I Naturvårdsverkets studie lyfts också avsaknaden av ett kännbart straff som ett av flera skäl till nedskräpning, och att strängare böter skulle kunna skapa en viss effekt. Samtidigt finns det forskning som visar att positiv förstärkning och diskret stöd för att stärka ett önskat beteende ofta är en lyckad väg till förändring.

– Vi har bland annat tagit fram en förvaringsask till rökare för att man ska kunna ta fimpar med sig utan att besväras av obehaglig lukt eller vara oroade för att fimpen ska orsaka brand i en papperskorg. Under ett projekt i Skärholmen minskade vi nedskräpningen med 50 procent genom att visa vägen till papperskorgar via färgglada pilar i asfalten och tydliga markeringar, säger Johanna Ragnartz.

Vem tar ansvar för skräpet?

Studien ”Beteenden bakom nedskräpning” konstaterar att ansvarsfrågan är en viktig faktor bakom nedskräpning. Tror vi att någon annan tar hand om skräpet så blir det mycket vanligare med nedskräpning, och har någon börjat att skräpa ner, då följer andra efter.

Detta är till exempel väldigt vanligt vid konserter, sportevenemang och festivaler där det är mycket folk, kanske ont om papperskorgar och en känsla av den betalda biljetten berättigar att ölburken eller fimpen kastas där man står.

Även i andra offentliga miljöer som kollektivtrafiken, lekplatser och parker kan föreställningen om att skräp är samhällets ansvar bidra till nedskräpning. Här påpekar också författarna till Naturvårdsverkets studie att när det inte finns tillgängliga soptunnor, så blir nedskräpningen större och bekvämlighetsfaktorn får mer utrymme. För vi är bekväma.

Forskning visar att om det blir för stor ansträngning att ta hand om sopor och skräp, så tenderar människor att bortse från det moraliska goda och väljer att skräpa ner.

Personligt ansvar kan minska nedskräpning

För att minska nerskräpning föreslår studien ”Beteenden bakom nedskräpning” bland annat att de normer i samhället som säger att vi alla har personligt ansvar för vårt skräp tjänar på att förstärkas och förtydligas. Eftersom unga skräpar ner mer än äldre, så är barn och ungdomar två av de viktigaste målgrupperna att rikta in sig på för en långsiktig förändring.

Studien föreslår reklam- och informationsinsatser som stärker känslan att vara delaktig, förstå det personliga ansvaret och skapa engagemang kring skräpfrågor. Här skulle talespersoner som kända personligheter, youtubers och influencers, som når många unga människor, kunna spela en roll.

– Vi kan tydligt se att när vi gör kampanjer och informationsinsatser, så ger de resultat. Sedan måste vi få utrymme och ekonomisk möjlighet att kunna arbeta långsiktigt. Det behövs resurser för att budskap inte ska glömmas bort och skräp behöver komma in i finrummet och upp på den politiska agendan, säger Johanna Ragnartz.

Kunskap och praktisk skräpplockning kan ändra på oss

För att ändra beteenden behövs också kunskap, både om vilka miljögifter olika skräpföremål innehåller och om vilka regler om som gäller. Många rökare vet exempelvis inte att det är förbjudet att slänga en fimp på marken, och i Naturvårdsverkets studie var det 74 procent av de svarande som inte kände till förbudet.

– Vi måste utbilda generellt, men barnens kunskap är viktig för framtiden. Vi arbetar med Skräpplockardagarna där barn och unga får lära sig om nedskräpning och plockar skräp. Jag tror mycket hade kunnat förändras om vi exempelvis hade haft en obligatorisk skräpplockardag i skolan, säger Johanna Ragnartz.

Klart är att det finns ingen patentlösning och att skräp är ett komplext problem. Det påverkar våra beteenden och avslöjar hur vi ser på personligt ansvar, precis som det påverkar samhälle, natur och djurliv. Men bara genom att plocka upp en plastförpackning på nästa skogspromenad eller slänga nästa tomma kolapapper i papperskorgen blir framtiden direkt lite bättre.